Råd för dig som är anhörig:

• Var uppmärksam. Desto tidigare ätstörningen stoppas desto lättare är det. Har personen slutat äta saker de förut åt eller börjat träna mycket mer?
• Konfrontera. Du kan tala om att du vet om problemet. Försök att säga det på ett kärleksfullt sätt utan att skuldbelägga. Personen kan bli arg. Men du kan ändå ha sått ett frö.
• Visa att du bryr dig. Fråga hur personer mår, känner och tänker utan att prata om maten eller träningen.
• Visa att du finns. Säg att du vet om problemet och att du finns där om personen skulle vilja berätta om det.
• Bli ej terapeut. Du kan oftast inte hjälpa en person ur en ätstörning. Men du kan hjälpa den drabbade att hitta professionell vård.
• Fråga hur du kan hjälpa. Vissa personer vill ha olika hjälp. Fråga den som lider hur du bäst kan hjälpa till.
• ”Gå ej på tå”. Bete dig som vanligt och var så ärlig du kan. Berätta om du är orolig. Men anklaga inte. Försök att förklara hur du tänker.

Du kan själv behöva stöd som anhörig

Som närstående kan man själv behöva stöd. En ätstörning kan hålla på i många år och man kan lätt tappa ork. Som förälder, syskon eller nära vän är det väldigt frustrerande när den drabbade personen inte vill eller kan komma ur sin sjukdom.

Det finns ideella föreningar dit anhöriga kan vända sig för att få hjälp. Anorexi bulimi kontakt har stödgrupper som du kan läsa mer om här.

Vanliga frågor och svar

Det är svårt att veta hur man ska gå tillväga när personen genomgår en behandling. Ofta blir ”allt fel vad man än gör”.

Hur ska måltiderna se ut?

Måltiderna ska bestå av vanlig mat. Det är lätt att vilja göra måltiderna ”lite nyttigare” för att det ska bli lättare för den drabbade. Men försök att stå emot det. Vanlig mat räknas som tallriksmodellen där protein, kolhydrater, sås och sallad inräknas.

Kan man säga att personen har blivit fin nu när den har gått ner/upp i vikt?

Nej, det är väldigt känsligt med vikt och det är dumt att kommentera det även fast man menar väl. Man kan tycka att en person som lidit av anorexia är mycket finare nu när hon har fått tillbaka sin kropp men i den drabbades hjärna kan det bli väldigt fel. Kanske är hon inte helt återställd i sina tankar än och kämpar fortfarande med viktnojan. Även för en person som har lidit av övervikt som nu är normalviktig är det dumt att kommentera vikten. Personen kan då få bekräftat att de förut var ”tjocka”, de kan också bli sporrade till att försöka gå ner ännu mer i vikt. Kom ihåg att ätstörningen i tankarna ofta är det sista som lämnar den drabbade.

Hur mycket ska man passa på den drabbade för att se att hon/han inte spyr eller liknande?

En ätstörning kommer man inte ur förrän man själv vill komma ur den. Därför handlar mycket om tillfrisknanden om eget ansvar. Däremot ska man vara uppmärksam. Många drabbade får lätt återfall och då är det bra att man är uppmärksam och fångar upp dessa innan de hinner gå för långt.